Jordgubbar på balkongen (och lite midsommarpepp)
(Inlägget är skrivet av tidigare ägare av hemsidan och därmed kan vi inte garantera att allt som står i inlägget är aktuellt.) På vår balkong har vi både smultron och jordgubbar (samt.. Läs mer
(Inlägget är skrivet av tidigare ägare av hemsidan och därmed kan vi inte garantera att allt som står i inlägget är aktuellt.)
På vår balkong har vi både smultron och jordgubbar (samt tomater, men det tycker jag inte är lika roligt), och nu börjar jordgubbarna bli röda och fina! Det känns väldans somrigt och lite lyxigt! Eftersom jag upptäckte en riktig röd jordgubbe, plockade jag den. Detta trots att Artur sa att den var lite hård, och att jag nog borde vänta lite. Och så här i efterhand kan jag tyvärr inte annat än att hålla med honom. Den var ganska sur och inte alls söt som jag hade hoppats! Bättre lycka nästa gång.
Imorron är det midsommar och jag ska åka bort. Ganska skönt kan jag tycka att det ska få bli att få slappna av lite och slippa all midsommarstress. Men baka ska jag göra, då jag (tror jag iaf) står för efterätten. Men det gör jag så gärna, eftersom jag ÄLSKAR att baka. På detta sätt vet jag dessutom att det finns något fika som jag vill äta. Det jobbiga med att bli bortbjuden är nog enligt mig att det serveras något som går emot den livsstil jag lever, och som man inte alls vill äta. Eller att folk ska hålla på att ifrågasätta de matval man gör och komma med komentarer som “men lite potatis kan du väl äta” etc. Ja, jag kan. Men jag vill inte. Men jag tror jag slipper det i midsommar som tur är! Vi är ett ganska litet sällskap (typ 8 personer), och de flesta vet att jag undviker kolhydrater (speciellt snabba). Men jag förmodar att det är fler som ändå känner igen problemet? Det vill säga att bli ifrågasatt när man går emot “normen”? Men stå på er! Om ni äter bröd eller potatis eller vad det nu kan vara, så ska det vara för att ni själva vill. Inte för att någon annan säger att ni ska göra det.