8 mars
Välkommen till ett bakningsorelaterat inlägg! Idag är det internationella kvinnodagen. Det var väldigt många år sedan jag slutade säga “grattis” på denna dag. Det finns inget.. Läs mer
Välkommen till ett bakningsorelaterat inlägg! Idag är det internationella kvinnodagen. Det var väldigt många år sedan jag slutade säga “grattis” på denna dag. Det finns inget riktigt att säga grattis till! Såklart har vi kommit en lång väg sedan kvinnor fick rösträtt och gifta kvinnor fick bli myndiga, men ett grattis skulle känns som om vi vore klara med hela arbetet. Som om det faktiskt är jämnställt (pfft). Istället är denna dag en dag då vi bör uppmärksamma orättvisor och kämpa till ett mer jämnlikt samhälle (kanske lite extra jämfört med andra dagar).
Det är en dag som denna som jag tänker lite extra mycket på de ekonomiska orättvisorna och snefördelade arbetsuppgifterna
Till exempel att dubbelt så många kvinnor som män upplever att dom inte har råd att skilja sig. Mycket på grund av att löneklyftan efter att man fått barn ökar. Jag får stort ångestpåslag bara av tanken att vara fast i kanske ett destruktivt förhållande – och dessutom vara/känna sig “tvingad” att vara kvar!
Den ekonomiska obalansen påverkar såklart också pensionen. Skillnaden mellan kvinnor och mäns pension är sjuka (ungefär) 20%. Jag vet att jag har varit hemma mer och därför har vi beslutat att Artur ska föra över en överförbar del av pensionen (premiepension) till mig när han börjar jobba efter plugget igen. Ett annat par som jag känner har kommit överrens om att ena partens framtida lön ska gå åt till hennes pension – eftersom hon till stor del varit hemma under många år. Med detta sagt uppmanar jag par som har olika lön och/eller där en har tagit mer ansvar hemma att spara extra åt den med lägre inkomst/den som varit hemma mer (och om inte partnern går med på en jämställd ekonomi och sparande är denne ett forkin a-hole!).
Och visste ni att kvinnors stressnivå ökar när dom kommer hem efter en jobbdag, medan männens minskar? Det är en himlans massa procent av det obetalda arbetet som tyvärr verkar “falla” på kvinnan. För att inte tala om allt projektledande inom familjen. Dessutom är det ofta mannen som har mer tidskrävande hobbys/anser sig ha större rätt till fritidsaktiviteter. Hurrö dude – har du en halvdag fri, ge då din partner en halvdag! (Känns det jobbigt? Då kanske du ska se över din egen fritid.)
Det är en dag som denna som jag tänker lite extra mycket på de ojämställda förväntningarna
Att exempelvis män ofta tar mer plast vid möten/diskussioner – och om kvinnorna och männen nu har pratat lika mycket så upplevs det som om kvinnorna ändå pratat mer. Och att det manliga så pass ofta klassas som “standard/norm” (ta något så enkelt som en film/serie där det inte är något som helst konstigt med en manlig huvudroll. Med en kvinnlig huvudroll klassas filmen/serien oftast som en “tjejfilm”).
Att det ofta inte uppmuntras att kvinnan i ett förhållande tjänar mer än mannen (jag vet en man i min direkta närhet som fått frågan hur det känns att jag tjänat mer än vad han gjort). Att förväntingarna på en kvinna är så pass mycket högre i kanske framförallt en småbarnsfamilj. Det är strukturellt sett närmast är en självklarhet att kvinnan ska ta mer föräldraledighet. Och tar dom ungefär lika mycket av de så kallade föräldradagarna (från f.kassan) så är det väldigt vanligt att kvinnan är hemma med samma föräldraldagar fast under en längre tid (mer obetalt alltså). Och vi har väl alla sett och hört om dom gånger en mamma lägger tid på karriären men då starkt ifrågasatts som just mamma. Medan pappan kan göra exakt samma sak – men istället få hurrarrop. Och det är väl inte bara jag som mamma som kännt att jag gjort allt i min makt och vänt ut och in på mig själv men i princip aldrig hört stärkande kommentarer gällande detta, utan detta tas för givet att jag ska göra. Min man däremot kan få glada tillrop på stan bara för att han hänger med barnen.
Det är en dag som denna som jag tänker lite extra mycket på den skeva sexualiseringen, synen på kvinnor och förminskningen som är en vardag i vårt liv
Varför har – i alla fall när jag växt upp – killar som “retats” försvarats med orden “men han är bara kär i dig”? Och allvarliga händelser klassats som pojksträck? Varför anses det som helt normalt att killar oombedda tar på tjejers kroppar? Det är ju faktiskt är en jäkligt märklig grej! Och varför verka killar så ofta gå över gränsen (detta är visserligen högst personligt upplevt, men jag har varit med om allt ifrån att en äldre man velat ta bild med mig i bikini som liten, till att ha fått opassande mobilmeddelanden och att någon vill “plocka upp” mig klockan tre på natten. Och detta är förstås inga ovanliga händelser.)?
Jag är trött på att män utnyttjar sin maktpositon och inte verkar tycka att fysiskt utrymme mellan sig själv och kvinnliga anställda är viktigt. Jag är sååå trött på att män – både chefer och bekanta – ska dra förminskande skämt. Jag vill inte höra skämt om att kvinnors plats är i köket eller att om jag bara hade kunnat göra en kaffe också så hade jag varit perfekt. Och ni främmande (framförallt äldre) män som tror att jag vill höra era kommentarer om mitt utseende – jag är trött på er också.
Det finns en väldig massa annat som jag tänker extra på en dag som denna (våld exempelvis), men då riskerar det här blogginlägget (som redan blivit någon form av uppsats) att bli till en bok. Och självklart gäller ovanstående “inte alla män” (så tröttsamt att behöva skriva hela tiden) och såklart har det inträffat händelser i världshistorien som också varit den omvända. Så har jag fått det skrivet. Så slipper någon kränkt stackare känna sig stött.
Tråkigt nog har jag ingen vidare bra bild som passar detta inlägg, så jag lånade denna från Stocksnap