För ett år sedan friade han

Ikväll är det exakt ett år sedan Artur friade till mig! Det känns faktiskt som mer än ett ynka år för det har hänt väldigt, väldigt mycket sedan dess. Herre gud, på ett år har vi dessutom gift oss, fått veta att vi ska ha barn och fått en Vincent! Vi skrattar lite grann åt att det verkade som om vi bestämde för att förlova oss för att vi fick veta att jag var gravid, men idag för ett år sedan visste vi inte ens den glada nyheten (att jag var gravid alltså)!

“Det var en rejält kaosartad dag, den sista dagen på Arturs och min resa i New York. Vårt flyg till Sverige var inställt, och skulle först gå ett dygn efter utsatt tid. Därför panikringde Artur till flygbolaget och lyckades till slut boka om, så att vi skulle flyga från NY till Köpenhamn med väntetid på ca 8 timmar, och därefter till Arlanda. Dock vi fick vi på flygplatsen reda på att flyget till Köpenhamn var försenad med över 6 timmar! Det skulle leda till att det skulle bli ett väldigt snabbt byte på 1-2 timmar i Köpenhamn. Men även flyget från NY till Köpenhamn var givetvis försenat, och vi började bli nervösa över att vi inte alls skulle hinna med vårt byte.

 

Först efter att vi kommit hem, berätta Artur att nästa bästa flyg skulle ha blivit genom en mellanladning i London och ta ca tio timmar extra, men den sanningen förskonades jag ifrån vid det läget. Det är först nu efter jag förstår hur panikslagen Artur måste ha varit för flygkaoset, eftersom en större försening hade förstört något jag berättar längre ner i inlägget. Efter att ha rusat genom hela flygplatsen i Kastrup (Köpenhamn), hann vi (thank God) med vårt flyg till Arlanda. Tyvärr gjorde inte vårt bagage detsamma. Hoppas vi får hem det snart!

 

När vi kommit hem och innanför dörren till vår lägnehet, börjar jag kolla igenom posten. Artur tittar konstigt på mig. När jag går runt i hallen går han precis bakom mig.

 

Jag: Hallå, vad håller du på med? Varför förföljer du mig? 

Artur: Va? Jag gör inget!

Jag: Vad har du gjort, du ser ju jättekonstig ut!

 

Artur trodde tydligen att jag skulle gå först på toa, och sen in i sovrummet för att byta kläder, och inte att jag skulle kolla räkningarna (typiskt mig). Artur säger att jag ska gå in i sovrummet. Där är det fyllt med liljor i olika vaser och blomsterarrangemang! Jag bli något förvånad (läs chockad), och utbrister “Men gud så fint”! Artur tar fram en svart ask, och det börjar gå upp ett ljus för mig, även om jag inte riktigt kan ta in situationen. Han öppnar asken, går ner på knä och frågar den stora frågan. Jag nickar ja, för det är ganska svårt att få fram ord. Tack till alla som hjälpt Artur med att planera och arrangera!”

 

 

 

 

Här är en bild jag tog då jag fortfarande hade “fejkförlovningsringen”. Den jag har nu är samma modell, men äkta och givtevis med en bättre passform.