Hoppa till innehåll
Open navigation

Förlossningsberättelse

Detta inlägg är åt det mer privata hållet, så den som inte vill läsa slutar helt enkelt att läsa! Det här skriver jag för alla som är intresserade av barn och graviditet. Här kommer en.. Läs mer

Baka Sockerfritt
Av Baka Sockerfritt

Detta inlägg är åt det mer privata hållet, så den som inte vill läsa slutar helt enkelt att läsa! Det här skriver jag för alla som är intresserade av barn och graviditet. Här kommer en kort version av min förlossningsberättelse.

 
 
Jag hade inte känt att någon förlossning var på G. Överhuvudtaget. Jag hade under dagen på torsdagen (9/4) promenerat, fikat med en vän och under eftermiddagen även satt mig på ett café för att jobba lite. En liten stund efter att jag kommit hem, vid 18, gick jag till duschen och tvättade håret. Där känner jag hur det knäpper till och börjar rinna (tur att det inte var på caféet!). Och det vatten jag talar om är inte vatten från duschen då. Jag var ensam hemma och blev jättenervös. Artur hade just under denna tid gått för att jobba, vilket han gjort jättesällan under de senaste månaderna (typ två gånger). Vilken otur! Efter att ha ringt honom slängde han sig på cykeln, och var hemma inom en halvtimme. Jag ringde såklart även BB-Sophia som sa att vi skulle komma in inom ca två timmar. Man ska alltid komma in vid vattenavgång för att kontrollera hur bebisen mår, men ofta får man åka hem om värkarbetet inte kommit igång och man inte öppnat sig. Och jag kände ju inget! 

 
Två gånger hemma kände jag att det började mola i ryggen, sen kom Arturs pappa och hämtade oss vid 19. Jag sa att jag trots allt kände på mig att vi skulle få stanna kvar på BB-Sophia, och vi tog med oss all packning (det sista slängde jag ner i rasande fart och en hel del nervositet). I bilen dit kände jag att det i vågor började värka ännu mer i ryggen. På BB-Sophia fick vi vänta i väntrummet, och kom därefter till kontrollrummet där bebisens hjärtslag och mina värkar mättes. Jag kände fortfarande bara att det värkte i ryggen, så jag trodde det var den där molande ryggvärken som förlossningar ofta brukar börja med. Det visade sig att jag hade fyra värkar på tio minuter och var öppen 4-5 centimeter! Vilken chock! Även personalen blev överraskad, för hon var till och med osäker på om hon skulle kolla hur öppen jag var pga infektionsrisk om förlossningen inte skulle komma igång inom en relativt snar framtid. 

Förlossningsberättelse - Baka Sockerfritt
 
Här mäts bebisens hjärtljud och mina värkar/sammandragningar
 
 
Därefter fick vi vänta ytterligare en tid i väntrummet. Irriterande lång tid, och det började värka allt mer i ryggen. Vi fick komma upp till plan två och fick vårt förlossningsrum. Jag hade i mitt förlossningsbrev skrivit att jag var öppen för all smärtlindring, och var övertygad om att jag skulle ta allt som erbjöds! Jag fick ha en personal som var under utbildning hos mig, men kände att det var helt okej. Det var dessutom alltid någon kvar (förutom Artur såklart) i rummet för att finnas till hands (främst hon under utbildningen var närvarande). Jag hade redan i väntrummet känt ett tryck ner, men inte tänkt något mer på det. Men trycket blev allt värre och värre, och till slut fattade vi att det var kyrstvärkar! Efter att ha hängt på Artur, på förlossningsstolen/sängen etc under kanske ett par timmar så förelsår de förlossningspallen, vilken jag sätter mig på. Jag frågar hur lång tid det är kvar och får till svar att det säkert är mindre än en timme. Jag känner att det måste vara mycket kortare tid kvar än så, och personalen säger efter nåra sekunder att det nog är mer än halvtimme. Jag tog mig igenom hela denna procedur utan bedövning, då det gått så snabbt och smidigt. Jag funderade då på förlossningspallen om jag skulle fråga efter något (typ lustgas), men i och med att jag kände att det inte kunde vara så lång tid kvar, så beslutade jag mig för att jag skulle klara det utan och göra hela utan smärtlindring (jag kan knappt tro det själv).  

 
Efter en liten stund kom huvudet ut (aj, det sved), men jag hörde inget ljud från bebisen (vet i och för sig inte om man ska göra det redan då) och blev jätteorolig. Jag tyckte även att personalen såg lite orolig ut, men vet inte säkert. Efter att ha väntat på nästa krysnning i en halv evighet (två minuter) kom resten av kroppen. Men han lät fortfarande bara lite. Efter någon minut började han skrika och jag blev så otroligt lättad!

 
Lille Vincent var därmed född 22.49, var 49 cm lång och vägde 2924 gram <3

 
Förlossningsberättelse - Baka Sockerfritt
 
Dessa vitsippor står på vårt köksbord nu. Hoppas att sommaren kommer med stormsteg!