Nu är jag i vecka 38. Den veckan som bebisar i magen börjar beräknas som fullgågna. Så om hon föds nu är det liksom fullt “normalt”, det känns så spännande! Det känns som om magen växer hur mycket som helst och är väldigt stor. Men jag vet att den är typ på mittenkurvan (dock är ju jag rätt kort). Jag känner att det börjar bli tungt. Jag får sammandragningar ganska ofta om jag rör mig, och till och från är det en himla nerv i benet som kommer i kläm och gör riktigt ont. Att gå i backar är en pina och då går det typ en halv kilometer i timmen, och att knyta skorna är skitjobbigt.
Samtidigt är det mysigt att vara gravid och jag har långt ifrån sådana krämpor att jag tycker att graviditeten är jobbig på riktigt. Jag ser, som jag tidigare sagt, gärna att lillan är kvar i magen minst fram till BF, men också gärna längre (typ en vecka). Min chansning är dock att hon kommer cirka 5-7 dagar innan beräknat. Barn i magen i vecka 38 är runt 48 cm långa och väger redan 3 kilo! Jag undrar om vår väger så mycket… Vincent vägde inte ens så mycket när han föddes (fyra dagar för tidigt). Nu ökar barnet mycket i vikt.
Vi börjar få det mesta klart här hemma! Tror jag… Jag ska nog ta en extra check och tänka över vad vi har kvar. Det är väl Arturs BB-väska som behöver packas! Min BB-väska är klar så gott det går, men vissa saker använder jag och blir saker jag/någon får packa i sista stund. Att göra matlådor och frysa in var något jag hade tänkt att göra först, men eftersom Vincents är hemma nu så pass lång stund innan BF så hoppar jag det. Att göra det innan hans sommarlov kanske bara skulle resultera i jättegammal mat, och att göra det nu känns bara jobbigt då jag knappt hinner laga den “vanliga” maten! Däremot har och ska vi köpa sådant som underlättar matlagningen såsom såsbaser, frysta grönsaker, grädde vilket resulterar i mat som man kan svänga ihop på några minuter.
Förlossningen närmar sig med stormsteg och ibland kan jag känna att det banne mig kan ske när som helst (för att det drar och spänner, är tungt och trycker ner bland annat). Min förra förlossning var fantastsikt bra, så jag är inte jätterädd inför denna. Jag är mest nervös för platsbrist och stressade barnmorskor/läkare/undersköterskor. Jag är också nervös för hur det ska gå med Vincent och hur det ska bli med två barn.
