Allt är inte alltid en dans på rosor. Jag har en tendens att oroa mig en del, vilket är irriterande. Jag har mycket att tacka för i mitt liv, och jag känner att jag har kommit väldigt långt. Fasiken, jag känner mig mer som 60 år än 20 (jag är inte ens 25 år fyllda)! Eftersom jag vill leva vuxet så har jag tröttnat på en lägenhet i storlek mindre, och jag vill ha ett företag som jag faktiskt kan tjäna pengar på. Man kan (tyvärr) inte leva på rolighet (ändå har folk frågat varför jag tar betalt för mina e-Magasin? Man kan heller inte leva på produkter som skickas till en, så nej, jag gör inte gratisjobb i utbyte mot ditten eller datten).
Jag tror att det är nyttigt att få ut sina tankar och samtidigt vill jag att denna blogg ska vara öppen. Den ska inte bara visa det glada! Så vad håller mig bitter nu?
– Nu har egenavgifterna för unga ökat rejält, vilket kommer att göra att min redan lilla inkomst från företaget minskar ännu mer. Det drog igång en hel del tankar om företagande och hur framtiden ska se ut. Min högsta dröm är att kunna leva på företaget. Men vet ni vad? Som det ser ut nu tjänar jag ungefär en tiondel jämfört med det jobb jag är mammaledig från nu. Som sagt, det går inte att leva på rolighet.
– Jag vill väldigt gärna ha en trea. Men det är svårt att få lånelöfte om den ena är mammaledig och den andra studerar, det har i alla fall vår bank gjort klart för oss. Och jag vet tyvärr inte om det kommer bli så mycket bättre inom en snar framtid heller.
Sedan har jag tappat mina glasögon och nu köpt nya. Ingen bilig historia…
Något som är bra med att vara en grubblare och halvt få ångest av allt möjligt är att jag kämpar väldigt mycket. Det gör att jag blir en “doer”. Oroar jag mig så ser jag till att det går bra istället. Jag skulle inte vara där jag är idag utan detta personlighetsdrag! Någon som känner igen sig?
Inte den mest smickrande bilden på mig, men jag gör något jag älskar – arbetar med mitt företag (föreläser).
