Sjukhus och hög feber med spädbarn

Lille Vincent har haft feber till och från sen i onsdags, och i lördags kväll då den hade varit över 39 grader ett tag bestämde vi oss för att åka in till barnsjukhuset på Söder. Vi hade givetvis ringt sjukrådgivningen och egentligen hade vi möjlighet att vänta till morgonen därpå för att se om han blev bättre, men bestämde oss ändå för att det var lika bra att åka in. Vi tänkte att det inte skulle vara så jättekul om vi skulle behöva åka in mitt i natten sen! Som tur var mådde Vincent bra i övrigt.

Jag har förstås hört om långa väntetider, men höll tummarna för att det ändå inte skulle vara allt för farligt. Lite nervös blev jag när det fanns ett väntrum för att hamna i väntrummet. Innan det riktiga väntrummet och i väntan på ett utlåtande från en läkare, fick en sjuksköterska ta lite tester, vilka pekade på att inget var allvarligt mer än febern. Kruxet var att vi skulle ta ett kissprov och att Vincent skulle kissa i en burk. Kissa i en burk med en spädis! Hur???? Vi satt i tre timmar med en burk bredvid en halvt avklädd Vincent till klockan 23. Jag höll på att gråta när det inte kom något kiss på så länge!

När vi sex timmar efter ditkomst fortfarande väntade på läkaren, bestämde vi oss i samrådan med sjuksköterskorna att vi kunde gå hem. De tester de kunde ta visade som sagt inte på något allvarligt, och det hela skulle förmodligen bara gå över av sig själv. Vi fick också veta att det var väldigt lång kö med EN läkare på plats. Den andra läkaren var upptagen på BB för en komplikation (stackars den familjen!). 

Jag säger bara att det var riktigt jobbigt att vänta, speciellt när klockan blev så sent och humöret sjönk. En sak om man visste hur lång tid det skulle ta, men vi hade ingen aning! Kommer det in något annat akut så är det liksom kört. Det känns så märkligt att det ska vara en väntetid på kanske 7-9 timmar för sjuka barn i Sverige… Fast vi hade otur, kvällen innan hade det nästan varit tomt.