Soon to be gräsänka
Imorgon åker Artur (min man) bort på morgonen för att komma hem på söndag kväll. Det har jag vetat om någon månad, men det är fortfarande läskigt! Jag har aldrig varit själv med Vincent.. Läs mer
Imorgon åker Artur (min man) bort på morgonen för att komma hem på söndag kväll. Det har jag vetat om någon månad, men det är fortfarande läskigt! Jag har aldrig varit själv med Vincent (nio månader drygt) under så lång tid. Han har visserligen verkat bli av med sin grinighetsperiod (*ta i tra*), men det kan mycket väl bli tuffa dagar om Vincent är på det humöret. På lördagen ska jag iväg på ett bröllop mitt på dagen och får därmed hjälp av mina föräldrar, men Vincent är inte alltid helt okej med att vara med andra så länge! Blir han trött är det rätt kört (i och för sig är det väl mest mina föräldrars problem under lördagen, för jag kan ju inte direkt åka hem hur som helst då)…
Längtar lite tills att detta är över, för jag ser INTE fram emot dessa dagar. Vincent är ingen bebis man kan lämna för sig själv en stund. Man måste alltid vara nära för att se till att han är underhållen på ett eller annat vis. Annars blir det mest skrik (jag är samtidigt övertygad om att man heller inte kan skämma bort ett så litet barn med för mycket uppmärksamhet). Jag ska försöka att inte ta till Babblarna allt för mycket, men ibland har nöden ingen lag.
Jag inser förstås att jag inte kommer hinna med lika mycket. Att jobba, gå på bröllop, städa, laga mat och hela tiden vara med Vincent blir klurigt. Bye bye städning. Sedan inser jag ju även att folk är ensamstående och klarar av att ta hand om barn själv i hundra gånger så lång tid, men det ändrar inte det faktum att det är ovant för min del. Håll nu tummarna för mig!
Random bild…