Veckan som gått – Mina bakverk blir fotade, världskaos och den stora flytten!
(Inlägget är skrivet av tidigare ägare av hemsidan och därmed kan vi inte garantera att allt som står i inlägget är aktuellt.) Den föregående veckan har varit intensiv. Riktigt, riktigt.. Läs mer
(Inlägget är skrivet av tidigare ägare av hemsidan och därmed kan vi inte garantera att allt som står i inlägget är aktuellt.)
Den föregående veckan har varit intensiv. Riktigt, riktigt intensiv. Det har varit mycket varje dag, och jag har sedan lång tid tillbaka fasat över att denna vecka ska komma. Plus att jag har en seg förkylning som gör att jag är supertäppt i näsan och tappat smaksinnet till och från sedan i tisdags. Nu är i alla fall veckan över, och förhoppningsvis snart även förkylningen!
I måndags fick Artur och jag lämna Vincent extra tidigt för att bege oss till fastighetsföretaget som agerat mäklare till personerna vi köpt av. Mötet tog sin lilla tid, men det hela gick ändå smidigt. Då och där ägde vi vår nya lägenhet! Stackars Artur spenderade stora delar av måndagen och onsdagen med att måla om två rum i den nya lägenheten. Om vi säger så här: tapeterna var inte snygga. Hur som, efter mötet fick jag skynda mig till jobbet som jag kom till först på sen förmiddag.
På tisdagen, MITT i allt flyttkaos, kom en fotograf över för att fota fem bakverk till tidningen Allers! Jag hade varit nervös inför detta, men det var så roligt! Det hade förstås tagit tid att baka allt, och att vara med och fotografera en hel dag kanske inte var helt optimalt under flyttveckan. Allt gick superbra, och jag vill gärna göra sådana här saker fler gånger. Flytt till trots. Artur var över natten iväg på jobbkonferens, så det var rätt mycket tid som gick åt till att bara ha hand om Vincent. Som tur var kunde mormor och morfar (aka min mamma och pappa) hämta honom på förskolan så att jag också kunde arbeta i fred.
Onsdagen var dagen för både presidentvalskaos och snökaos. Med andra ord en inte så bra dag. Jag hade ju den förmånen att onsdagen var min “arbeta hemma”-dag. Så jag behövde inte ta mig någonstans! Värre var det för Artur som fick gå, lifta, åka taxi, åka tåg och gå lite mer för att kunna komma hem. Och måla, måla, måla till ett på natten. Själv försökte jag bolla livet som mamma, fixa massa packning och så mitt heltidsjobb.
På torsdagen tog det inte mindre än två timmar att åka till mitt jobb. Jag hatar, hatar att vänta! Sådant slöseri på tid. Och något jag hatar mer är att inte veta hur lång tid jag måste vänta. Som tur kunde jag arbeta en del på bussen. Vägen hem var desto smidigare, och jag som åkte extra tidigt kom hem redan innan fem! Hemma var det förstås packning som tog fokus, men jobb måste också hinnas med. Och viktigast av allt Vincent.
Fredagen var den stora flyttdagen. Den mest intensiva och jobbiga av alla dagar. Läs mer om den HÄR.
Helgen bestod färmst av att packa upp (och så även fredagen i den mån vi kunde), och vi hade min mamma och pappa över stora delar av dagen för att kunna hålla koll på den lilla vildingen i familen. Jag är imponerad över oss över hur MYCKET vi har fått undan! Även om saker inte står på plats, det finns någon flyttlåa kvar och allt är stökigt, så har vi jobbat otroligt hårt och det har lönat sig. Mycket, mycket är uppackat och klart, och möbler uppe.
Nu ser jag fram emot en lite lugnare vecka, och att kunna bo i vårt nya hem.
Vincent i pyjamas i sitt nya rum (mer lekrum än sovrum skulle jag tro)
Sitta på lilla bilen!
Inflyttningsblomma!