Baka Sockerfritt

Jag längtar så tills våra fina, söta och smakrika svenska jordgubbar kommer! Jag burkar väldigt sällan köpa annat än just svenska (köper ekologiska frysta när det inte är säsong), men när jag gick förbi Ica så var det en sådan rabatt att det helt enkelt slank ner en förpackning ändå. Jag tycker ricotta (en italiensk fårost) är supergott att blanda med bär (och eventuellt lite honung eller annan sötning), så det var precis det jag gjorde med dessa gubbar. Jag hackade jordgubbarna i mindre bitar och blandade helt enkelt med ricotta. Mums!   Läs gärna mer om jordubbar HÄR i min produktflik.      

Igår vågade Artur och jag oss på att fika ute för första gången. Vi bor nära Nacka Strand och där finns ett par caféer, som dessutom är lite lugnare än de i det stora köpcentrumet Nacka Forum. Vi passade på att gå tidigt på dagen, långt innan lunchruschen skulle dra igång. Jag sa att vi skulle sikta på att gå hemifrån klockan nio, och att vi då säkert skulle komma iväg först tio. Gissa när vi gick? Jo, exakt på minuten klockan tio.   Det var underbart att sitta på ett café med den mina två kärlekar här i livet! Jag trodde att Vincent skulle somna i vagnen under promenaden (för annars sover han väldigt mycket), men det gjorde han inte. Mot slutet av cafébesöket blev den lille lite gnällig, men det botades snabbt genom att ta upp honom. Under återbesöket i måndags på BB-Sophia fick lärde jag mig att man kan stoppa in lillfingret (med nageln neråt) i bebisens mun så suger den. Himla bra tips som fungerar hur bra som helst när det krisar, och även på caféet igår! Jag tror på många fikor med bebis framöver. Dock inte med andra “utifrån” om det innebär att man ska passa en tid. Jag förstår fullt ut varför typ alla småbarnsföräldrar alltid är försenade!         Gissa vilken som är min? Den vänstra såklart (latte macchiato)!     Efteråt gick vi på en kort promenad (och långsam, för stackars min kropp är inte direkt helt återställd) i det fina vädret. Härligt!

I förrgår var vi på återbesök på BB-Sophia. De tog bland annat blodprov, vägde, testade hörsel och gjorde ett gulsotstest på Vincent. Allt som vi kunde se där såg jättebra ut, och det var en stor lättnad! Speciellt vikten var jag orolig för. Han åt rätt dåligt (trodde jag i varjefall) i början. Nyfödda brukar gå ner cirka 10 % av sin vikt i början, men när de vägde honom såg vi att han till och med gått upp några gram! Jag kunde knappt tro mina ögon! Nu förstår jag att han får tillräckligt, plus att han äter jättebra nu. Blodprovet som togs är ett så kallat PKU-test som testar för flertalet ovanliga sjukdommar. Får vi inget svar från provtagningen inom tio dagar, så har han ingen utav dessa.    På fredag är det dags för första BVC-besöket. Det är ett hembesök, vilket innebär att de ska komma hem till oss. Spännande och läskigt! Någon som har erfarenhet utav detta? Hur går det till?    

Ett förslag som jag fått från flera utav er är att ha mer veganska bakverk. Det tycker jag är ett superbra förslag! Jag har även samlat mina veganska recept under en ny “Temaflik” som heter “Veganskt“. Denna sammanställning gjorde jag bara någon dag innan lille Vincent kom till värden. Vilken tur att jag hann göra det! Under temat veganskt kan ni hitta bland annat mejerifri chokladmousse, energibollar, chokladbollar med dadlar och rawbakelser med smak av pecannöt och coklad.        

Detta inlägg är åt det mer privata hållet, så den som inte vill läsa slutar helt enkelt att läsa! Det här skriver jag för alla som är intresserade av barn och graviditet. Här kommer en kort version av min förlossningsberättelse.     Jag hade inte känt att någon förlossning var på G. Överhuvudtaget. Jag hade under dagen på torsdagen (9/4) promenerat, fikat med en vän och under eftermiddagen även satt mig på ett café för att jobba lite. En liten stund efter att jag kommit hem, vid 18, gick jag till duschen och tvättade håret. Där känner jag hur det knäpper till och börjar rinna (tur att det inte var på caféet!). Och det vatten jag talar om är inte vatten från duschen då. Jag var ensam hemma och blev jättenervös. Artur hade just under denna tid gått för att jobba, vilket han gjort jättesällan under de senaste månaderna (typ två gånger). Vilken otur! Efter att ha ringt honom slängde han sig på cykeln, och var hemma inom en halvtimme. Jag ringde såklart även BB-Sophia som sa att vi skulle komma in inom ca två timmar. Man ska alltid komma in vid vattenavgång för att kontrollera hur bebisen mår, men ofta får man åka hem om värkarbetet inte kommit igång och man inte öppnat sig. Och jag kände ju inget!    Två gånger hemma kände jag att det började mola i ryggen, sen kom Arturs pappa och hämtade oss vid 19. Jag sa att jag trots allt kände på mig att vi skulle få stanna kvar på BB-Sophia, och vi tog med oss all packning (det sista slängde jag ner i rasande fart och en hel del nervositet). I bilen dit kände jag att det i vågor började värka ännu mer i ryggen. På BB-Sophia fick vi vänta i väntrummet, och kom därefter till kontrollrummet där bebisens hjärtslag och mina värkar mättes. Jag kände fortfarande bara att det värkte i ryggen, så jag trodde det var den där molande ryggvärken som förlossningar ofta brukar börja med. Det visade sig att jag hade fyra värkar på tio minuter och var öppen 4-5 centimeter! Vilken chock! Även personalen blev överraskad, för hon var till och med osäker på om hon skulle kolla hur öppen jag var pga infektionsrisk om förlossningen inte skulle komma igång inom en relativt snar framtid.    Här mäts bebisens hjärtljud och mina värkar/sammandragningar     Därefter fick vi vänta ytterligare en tid i väntrummet. Irriterande lång tid, och det började värka allt mer i ryggen. Vi fick komma upp till plan två och fick vårt förlossningsrum. Jag hade i mitt förlossningsbrev skrivit att jag var öppen för all smärtlindring, och var övertygad om att jag skulle ta allt som erbjöds! Jag fick ha en personal som var under utbildning hos mig, men kände att det var helt okej. Det var dessutom alltid någon kvar (förutom Artur såklart) i rummet för att finnas till hands (främst hon under utbildningen var närvarande). Jag hade redan i väntrummet känt ett tryck ner, men inte tänkt något mer på det. Men trycket blev allt värre och värre, och till slut fattade vi att det var kyrstvärkar! Efter att ha hängt på Artur, på förlossningsstolen/sängen etc under kanske ett par timmar så förelsår de förlossningspallen, vilken jag sätter mig på. Jag frågar hur lång tid det är kvar och får till svar att det säkert är mindre än en timme. Jag känner att det måste vara mycket kortare tid kvar än så, och personalen säger efter nåra sekunder att det nog är mer än halvtimme. Jag tog mig igenom hela denna procedur utan bedövning, då det gått så snabbt och smidigt. Jag funderade då på förlossningspallen om jag skulle fråga efter något (typ lustgas), men i och med att jag kände att det inte kunde vara så lång tid kvar, så beslutade jag mig för att jag skulle klara det utan och göra hela utan smärtlindring (jag kan knappt tro det själv).     Efter en liten stund kom huvudet ut (aj, det sved), men jag hörde inget ljud från bebisen (vet i och för sig inte om man ska göra det redan då) och blev jätteorolig. Jag tyckte även att personalen såg lite orolig ut, men vet inte säkert. Efter att ha väntat på nästa krysnning i en halv evighet (två minuter) kom resten av kroppen. Men han lät fortfarande bara lite. Efter någon minut började han skrika och jag blev så otroligt lättad!   Lille Vincent var därmed född 22.49, var 49 cm lång och vägde 2924 gram <3     Dessa vitsippor står på vårt köksbord nu. Hoppas att sommaren kommer med stormsteg!

Vi åkte hem från BB-Sophia igår, även om de i fredags så att det gick bra att vi fick stanna ytterligare en dag (dvs till idag). Men vi kände att vi båda har mer frihet och är tryggare hemma, vilket gjorde att valet att ändå åka hem rätt enkelt. Lille Vincent är så snäll, och sov hela bilfärden hem. Han måste vara världens bästa och snällaste unge! Dock så hade var han lite slö igår kväll och åt inte så bra. Nu fungerar det som tur är lite bättre. Hoppas det fortsätter så!   Vi alla mår fortsatt bra. Jag hade en oförskämt lätt förlossning, och jag är så otroligt innerligt tacksam för det. Vincent har fått finfina betyg från läkare och personal. Jag får berätta mer senare! Om ni vågar läsa…    

Vad glad jag är över att vädret äntligen verkar vara lite finare och att temperaturen lite högre (och att det inte snöar hela tiden). Det känns som om det inte är allt för lång tid kvar till sommaren börjar smyga sig på! Men sommar eller inte, jag kan äta glass året runt! Bara den är god, så spelar årstiden ingen större roll för min del. Och nu när det ändå är rätt varmt väder så tycker jag att det passar sig med ett smarrigt glassrecept här på bloggen! Jag har bjudit er på denna lakritsglass förut, men det är så himla omtyckt att den tåls att läggas upp igen.     Krämig lakritsglass med brynt smör    1 äggula2 msk sötströ30 gram smör1 ½ dl vispgrädde2/3 tsk lakritspulver Bryn smöret (det vill säga lägg smör i en kastrull och låt skjuda på ganska låg värme i ca 10 till 15 minuter tills smöret börjar få en brun färg och det bildas svarta prickar). Blanda äggulan tillsammans med sötströ (går bra med en annan liknande sötning) med en elvisp. Tillsätt det brynda smöret försiktigt i äggvispet medan du hela tiden vispar med elvispen. Häll i lakritspulvret och grädden sakta under fortsatt vispning. Fortsätt vispa tills konsistensen har blivit lite fluffig. Häll snabbt i en glassmaskin och fortsätt enligt glassmaskinens beskrivning. Lägg därefter gärna glassen i frysen för att hårdna. Ska glassen ätas senare är det bra att ta fram glassen en stund innan servering, då den blir hård i frysen.   Tips: Toppa gärna glassen med hallon eller hallonsås! Hallonsås:40 gram hallon, 1 tsk sötströ,1 msk vispgrädde, ½ krm vaniljpulver  Lägg hallon i en kastrull tillsammans med grädden, sötning och vaniljpulver. Värm i ett par minuter medan du rör om och mosar bären tills konsistensen blivit som en sås.

Igår, den 9/4, föddes vår älskade Vincent. Han är 49 cm lång och väger 2924 gram. En liten pojke med andra ord! Vattnet gick vid 18, och värkarna satte igång någon timme efter. Han hade bråttom och klockan 22.49 var han redan ute! Vi alla mår bra och har det skönt på BB-Sophia.    

Jag har letat i arkivet (läs receptfliken) efter något sött, mumsigt och godisaktigt. Det tog inte lång tid förän jag hittade min nougat som är ett riktigt favoritgodis hos mig (och många andra…). Det här kommer att bli perfekt för mig att ha i kylen och ta fram en bit (eller två) utav och mumsa på! Basen består utav min hemmagjorda nutella, vilken jag blandat med smält choklad. Jag använder mig utav lite olika chokladsorter i min bakning, men den jag skulle rekommendera är en steviasötad choklad, såsom Cavalier (som du dessutom kan vinna i tävlingen med Nu3).         Nougat 100 gram av min nutellaca 60 gram choklad utan tillsatt socker (hälften ljus, hälften mörk) Låt nutellan bli rumstempererad så att den är smidig att arbete med. Smält chokladen och blanda med nutellan. Klä en liten form/liten matlåda med aluminiumfolie och fördela i smeten. Låt stelna och skär i bitar.